25 februari
Det har tyvärr blivit glest med uppdatering idag, men jag har haft fullt upp med emottagandet av Liwa och mamma samt en riktigt olust till att sitta framför datorn. På sjukhuset satt jag framför datorn så mycket att jag verkligen fick avsmak för allt som hade med den att göra, men helt fullt ut kan jag inte hålla mig ifrån den. Ikväll tänkte jag ta mig en dusch och göra lite inpackning i mitt hemska hår samt fortsätta mitt wallandermaraton så länge jag orkar hålla mig vaken. Imorn väntar Luleå. Både frisör och pojkvänsmys under dagen och kvällen! På visningen imorn ska min fina bästis Malin dessutom modella vilket kommer bli riktigt fränt att se på. Kameran åker med och bilderna lägger jag förmodligen för skojskull ut här. Nu ska jag slänga lite kläder i torktumlaren och ta mig en varm dusch.
Kram på er
galet
Har fått en hel del nya läsare jämfört med dem i den förra bloggen märker jag. Välkomna hit!
Ikväll ska jag ha wallandermaraton hade jag tänkt mig eftersom svenska deckare är någonting som min loveliboi inte godkänner om kvällarna då vi ska sova. Jag passar på att kika mig less nu när jag är ensam med andra ord.
Äsch. Jag hade inget vettigt att säga.
Gnajt
Ikväll ska jag ha wallandermaraton hade jag tänkt mig eftersom svenska deckare är någonting som min loveliboi inte godkänner om kvällarna då vi ska sova. Jag passar på att kika mig less nu när jag är ensam med andra ord.
Äsch. Jag hade inget vettigt att säga.
Gnajt
bra tjej
Har storstädat nästan hela huset i ungefär tre timmar nu med hjälp av pappsen och lillebrorsorna. Imorn är stora dagen då Liwa och mamma får flytta hem till Hakkas efter exakt tre veckor på sjukhuset. Mycket ska fixas och donas med här hemma innan dess. På lördag joinar jag några Clippettjejer och åker till Luleå för lite hårvisning där jag tänkte passa på att dejtas med mina underbara klassisar. Därefter stannar jag en natt och har mig lite qualitytime i läggan med pojkvännis. Under nästa vecka har jag sportlov vilket jag tycker känns galet trist med tanke på att jag ska vara i Hakkas och mina vänner här först har lov veckan efter, men jag överlever! Om inte annat så väntar en hel hög med skolarbete på sällskap utav mig
finally
Här på sjukhuset blir varje morgon hyfsat tidig. Jag har slagit upp ögonen vid åtta för en förhoppningsvis sista dag här i det trista. Allt låter positivt och det ser ut som att vi är på hemgång imorn. I eftermiddag väntar möte och därefter smiter jag till Hakkas för lite kvalitetstid för mig själv samt totalstädning av huset med pappa och mina syskon.
Nu ska jag vila
bara för att
För att få rätsida på och slippa höra vad folk vridit och vänt min situatuion till tänkte jag ta och berätta lite kortfattat.
I slutet på November fick jag reda på någonting som på något sätt skulle förändra mitt liv för all tid.
Jag var gravid i sjätte månaden och en abort var för sen att utföra. Jag ansökte om att göra abort till socialstyrelsen, men fick avslag på min ansökan med tanke på hur långt gången jag var. Jag var totalt förstelnad och förstod inte vad som hänt eller vad som skulle hända. Inte förrän magen började växa någon vecka senare började jag öppna ögonen för vad som egentligen var sanning. Jag sköt omedvetet upp sanningen, för så länge det inte syntes kunde ju jag själv låtsas som om allting var som vanligt.
Den andra februari, då jag var i v. 33+3 var jag hos barnmorskan och allt var precis som det skulle. Vi pratade om hur jag förväntade mig förlossningen och jag berättade att jag knappt hunnit börja tänka på det. Det var ju flera veckor kvar, nästan två månader. På natten fick jag helt plötsligt kraftiga sammandragningar och vaknade varje kvart, men gick till skolan på Torsdag för att nästan vända direkt i dörren och bege mig hemåt. Sammandragningarna fortsatte och mamma bokade en tågbiljett hem på Fredag morgon. På tåget blev sammandragningarna intensivare och jag åkte till förlossningen när jag hoppade av tåget. Hade ingen tanke på förlossning redan, men så blev fallet. Liwa föddes på eftermiddagen och allt var kanoners med henne trots att hon kom för tidigt, men vi är fortfarande inlagda sedan förlossningen.
Vecka tio, efter mitt lov, åker jag tillbaka till mitt älskade hem i Luleå för att börja skolan igen och fortsätta leva som förut medan mina föräldrar tar över vårdnaden om Liwa och ser till att både hon och jag får en sån bra uppväxt som möjligt. Jag är också bara barnet och vill inte ge upp min vardag, och jag vill inte ge mig in på att ta på mig ett ansvar jag inte är redo för. Dessutom har jag nog aldrig vart så här taggad på skolan som nu efter tre veckors break. Jag vill tillbaka, och snart är jag det! =D
Tack för mig
fick äntligen arbeta
Igår fick jag låna en stol på Clippet här i Gällivare för att plocka fram mina kreativa sidor som jag verkligen saknat att använda under dessa veckor vi legat på sjukhuset. Jag gick lös på mammas hår och hon fick en mörk färg med en knallröd effektslinga som jag först blekte upp och sedan lät verka med en röd färgbomb i. Smart uppfinning för er som känner för någon häftig slinga som ni själv vill kunna underhålla hemifrån!
Hennes frisyr klippte jag till för några veckor sedan och lät därför det mesta förutom lite lugg samt för tjockt hår sitta kvar.
Jag tyckte hon vart galet snygg i frillan!
/ A-C
